Elsa Skagerberg

Försöker piffa till den här bloggen med min egen kunskap för webbdesign. Jag kan ingenting om webbdesign. Dessutom så är jag hungrig vilket gör irritationsnivån på dessa försök högre än (valfri rockstjärna på sjuttiotalet). Jag livnär mig på min hemska andedräkt som, ifall den vore tecknad, skulle gå att skära igenom och läggas på fat. Jag vet inte om jag är trött. Internet har fuckat mitt liv. Eller så är det mitt eget fel, men att skylla på sig själv är ju som att pissa på sig själv. Det är redan den sjätte oktober. Det är alltså dagen innan dagen då jag föddes för tjugoett år sen. En stormig höstnatt med piskande trädgrenar mot danderyds fuktiga fönster. En nybliven mamma har precis spytt på en nybliven pappas sko. Ett nyfött barn kravlar upp mot moderns bröst och planerar på att stanna där. Jag stannade inte. Jag tvingades, precis som alla andra, att lära mig gå, tala. Jag kastades in i mitt liv som människa, helt utan förvarning. Begreppet tid och att tiden går lyckades jag undvika att förstå. Kanske är det därför som jag just nu ligger i min säng med hakan kvar i hallen. Gapandes över min egen ålder. Tjugoett är ingen ärofylld ålder. Det är den gapande åldern. Man gapar efter framtid och man gapar efter insikt. Man gapar efter allt helt enkelt. För mycket, mister hela stycket.
I morgon gapar jag efter tårta och förhoppningsvis dyrt kött. Efter det så kommer jag att fortsätta gapa tills den dagen då jag stänger munnen och är nöjd (låt det aldrig ske). Just nu - gapa efter kunskapen om webbdesign.