Elsa Skagerberg

Jag har fastnat. Totalfastnat i Daniels säng och ser ingen klar anledning till att gå upp. Min livmoder tycks hata mig, straffa mig, fått för sig att döda mig. Utanför fönstret ser världen lagom grå ut. Planen är att diska, gå hem, äta och sen promenera raka vägen till grand. Ingen riktigt ordentlig anleding till att gå upp helt enkelt. Ljuset i dagens grå massa är lägenheten. Ja, ni läste rätt. Elsa Skagerberg flyttar. Efter snart tjugoett år av hemmaboende och rumssnyltande går jag till mitt eget och jag kan knappt beskriva känslan. Därför sitter jag också som en besatt och läser allt jag kan komma åt som har med inredning och tepetsering att göra. Fyra dagar efter mitt tjugoförsta levnadsår får jag nycklarna och den där märkliga mixen av frihet och ansvar i ett. Bortsett från livmodern så är lyckan total. Kanske mest på grund av ägaren till den här sängen som jag vägrar lämna.


Tvi på att den där plikten alltid ska kalla. Hörs när vi törs.