Garderoben
Jag själv har suttit ner alldeles för länge. Samtidigt som jag vill resa mig, sträcka ut alla mina senor och ben som känns så fruktansvärt stela, så orkar jag inte röra mig. Jag sitter tryckt mot stolen som om det var jag och den, för alltid. En slags människa och möbel symbios. Men det hade aldrig fungerat. Du stol, är för hård. Du hjälper mig aldrig, du tvingar mig rentav att kröka min rygg. Jag gör inte dig till en bättre stol och du gör verkligen inte mig till en bättre människa.
Nu äter jag min andra muffin för kvällen. Jag är egentligen törstig men vågar inte riskera att bli hjälplöst kissnödig. Så tragisk är situationen. Här sitter jag krökt och kraftlös, oundvikligt törstig men samtidigt så tröstlöst medveten om konsekvenserna av att dricka ett glas vatten.
Frågar folk vad jag sysslar med så svarar jag att jag arbetar på hotell. Räcker inte det måste jag utveckla. Jag måste beskriva min position. Jag benämner det jag gör med ett försök av stolthet i rösten. Garderobiär. Garderobiär? Folk får för sig att det inte är vad det är. De tror att det är direkt taget ur franskan, att det är något vackert. Men jag fortsätter. Alltså, Jag hänger in rockar, kläder, pälskappor för det mesta. Sen väntar jag. Sen hänger jag ut dem.
Tystnad. Jaha. Men du studerar också? Nej. Det är vad jag är just nu. För man är vad man gör. Det är så man värderas på den sociala marknaden. Jag är snäppet över städarna. Jag är tacksam.
Nu hänger det en ensam kappa kvar. Det är hennes. Kvinnan med den, för kvällen, spanske kavaljern. Hon med två borttappade tänder. Hon med tre omsorgsfullt lockade, sönderblekta hårslingor. Jag sitter alltså och väntar på att hon ska gå hem. Denna kvinna som jag har betjänat så många gånger. Som jag har hundratals förutfattade meningar om men ingen respekt för. Jag kröker ryggen lite till. Är iskall om fötterna. Tillslut kommer hon, känner av parfymen först. Verkligen inte Chanel. Inte alls som dem andra. Den här kvinnan är en joker. Mot alla odds går hon och den spanske mannen hem och jag förstår först inte att detta kvällspass äntligen är över.